onsdag 25 augusti 2010

Mobilisering

Mobiliseringen gick bra. Nu väntar bara smärta...

måndag 23 augusti 2010

Mobilisering under narkos

Idag var det dags. Jag fastade från midnatt, väntade och väntade. Ingen ringde. Skulle det bli av?

Så äntligen klockan 11.20 kom beskedet; sjukhuset är fullt. Du kan äta som vanligt, vi hör av oss. Det kan bli aktuellt tidigast onsdag. Puh!

Nu blir det kräftfiske med Erik ikväll istället :-)

tisdag 17 augusti 2010

Mobilisering under narkos

Hej!
Idag har jag varit och besökt skolan. Först Duvnäs där Marie bjöd på god mat och sedan Saltängen och alla underbara barn! Jag längtar tillbaka till jobbet och ser så mycket fram emot att få börja jobba med ettorna tillsammans med Sara som verkar underbar att ha att göra med. Barnen som jag träffat som ska gå i klassen verkar också fantastiska liksom det mesta förutom att det är lite rörigt såhär inför skolastarten med flyttkartonger och ombyggnationer som vanligt...

Tyvärr har knäleden inte blivit bättre och jag är fortsatt sjukskriven. På måndag ska jag läggas in på HS för mobilisering under narkos. Något som jag vill göra men inte vågar. Jag ska sövas och kommer att vakna i en motorkälke och ligga i den ungefär två dygn. Hoppas att de lyckas knäcka upp mjukdelarna i leden så att jag vaknar med bättre rörelseomfång. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra och önskar av hela mitt hjärta att jag blir bra igen!!!

torsdag 5 augusti 2010

The Cult

Imorgon är det The Cult på Grönan. Jag ska dit om jag orkar. Har typ inte orkat någonting i sommar ju. Efter fyra månaders smärtor och rehabträning kunde man ju vara värd en vändning men den tycks aldrig komma. Knälden har fastnat på melan 60-70 grader och det kommer att bli fortsatt sjukskrivning. I september blir det antagligen mobilisering under narkos, något som jag börjat hoppas på alltmer ska kunna få igång knäleden igen.

Nu börjar det bli jobbigt psykiskt också, jag är ganska deprimerad helt enkelt. Jag som trodde att jag hade ett pannben som en oxe, men alla har väl sin gräns...

Hoppas på mirakel och att det snart ska vända och bli bättre, både psykiskt och fysiskt.