2 steg framåt 1 tillbaka...

Efter helgen har jag idag återigen legat 1 knapp timme i motorkälken. 46 grader, 43 enligt Bodil. Det har känts bättre idag men nu på eftermiddagen/kvällen kom bakslaget. Hemska stickningar och molvärk i benet, det fick bli 1 extra morfin. Hoppas på en skönare morgondag...

Måndag igen

Det känns lite konstigt med måndagar. Alla ska iväg till jobb, skola eller förskola och själv sitter man bara kvar. Inväntar morgonmedicinerna (två alvedon, en voltaren och 30mg dolcontin) för att smärtorna ska dämpas något och väntar på att de ska öppna telefonslussen så att man kan ringa och beställa sjukresa till Huddinge sjukhus för dagens sjukgymnastik. Nu tränar jag med Bodil tre gånger i veckan på Huddinge, jag får ligga en timme i motorkälken för att öka rörligheten i knäleden...

I morse vaknade jag hemma hos mamma och pappa igen, de har varit underbara och tagit hand om oss hela helgen. För första gången sedan skadan kan jag möjligen känna att det är lite bättre på morgonen med smärtorna. Hoppas att det vänder nu!!!

Landet

Idag fick jag och barnen följa med mamma och pappa till landet. Härligt med lite fiske och naturupplevelser som omväxling. Benet, nja... Ingen förändring tror jag... Varför gör det så ont fortfarande???

Ågesta

Mamma och pappa drog iväg oss till Ågesta för lite "handikappfågelskådning". Det var kallt och regnigt i början vid fågeltornet men sedan sprack det upp och blev en kanondag. Typiskt svenskt sommarväder och jag måste ha gått över en kilometer med kryckorna eftersom Anna somnade i rullstolen. Erik fick säkert 10 nya arter och är nu uppe i ungefär 45 st. på sin livskrysslista.

Tyvärr får jag väl betala i smärta till kvällen för denna utflykt...

Mia i England

Mia åkte till England på skolresa med några elever och kollegor i morse kl. 05.45. Tur att hon kom iväg eftersom Erik natten innan började kräkas. Han kräktes åtta gånger under natten och Mia hjälpte till att tvätta och springa med rena lakan samt svabba golv. Själv sov jag bredvid Erik i stora sängen och hoppade med kryckor och spyhink fram och tillbaka mellan sovrummet och badrummet. Hoppas att vi klarar oss, framförallt Mia så att hon får en härlig resa.

Nu är vi hos mamma och pappa som tar hand om oss över helgen. Jag missade sjukgymnastiken igår eftersom Erik var hemma från förskolan. Smmärtan konstant, rörelsen likaså. Jag har fått en stödstrumpa som ska sitta på under dagtid. Känns som om man kan vara uppe längre stunder med den. Bra!

Min skada

Sjukgymnastik

Förra torsdagen fick jag ta bort min yttre fixering av benet. Det var hemskt att skruva bort dem på Magnus rum utan bedövning men skönt när det var över. Faktum är att fem av sex skruvar gick utan större problem men den sjätte var horribel, särskilt i början. En svårbeskriven smärta, som en blandning av ilningar som man får när tandläkaren borrar i tänderna med brännande känslor och strålande smärtor ned mot foten.

I tisdags kom jag igång med sjukgymnastiken på Huddinge sjukhus. Jag fick ligga en timme i motorkälken, en maskin som långsamt böjer knäleden fram och tillbaka till ett visst givet gradtal. I tisdags klarade jag 36 grader, idag 42. Jag är imponerad av hur effektivt motorkälken mjukar upp knäleden. Min ortoped Magnus var tydligen också imponerad över att jag kunde böja så pass mycket som 36 grader så snart efter borttagningen av fixationen.

Snowboardskada IGEN...

Den 5/4 2010 på eftermiddagen skulle jag få lite egen tid i Trotparken. Jag hoppade alldeles för högt och långt i ett av de mindre hoppen nedtill och fick en hemsk plattlandning. Kände direkt att knät var trasigt. Skoter ned till ambulansen som väntade vid Kåvans gästcenter där också Mia och barnen satt och fikade.

På Funäsdalens mottagning konstaterades svårartad fraktur och att skenbenet var av. En liknande skada som jag råkade ut för för sex år sedan alltså. Det blev ambulans till Vemdalen, helikopter till Östersund, ambulans igen till flygfältet (fråga mig inte varför), ambulansflyg till Bromma och ännu en ambulans till Huddinge sjukhus.

Efter en första yttre fixering med hjälp av sex skruvar i benen den 6/4 fick jag vänta ungefär en vecka på operation. Delar skulle bl.a. beställas från Schweiz... Min ortoped heter Magnus Legert och är både trevlig och duktig. De opererade först 4 timmar från sidan av vaden och tog sedan en paus och släppte på blodflödet. Sedan opererade de ovanifrån i 2 timmar till. Jag vaknade efter ungefär 9 timmar i narkos och hade fruktansvärt ont. Jag fick ligga på postOp under övervakning ungefär ett dygn varefter jag skickades upp till avdelning K83.

I början hade jag så ont att jag fick mofindropp som jag själv kunde trycka i mig. Efterhand övergick smärtlindringen i tabletter, oxykontin och oxynorm mot smärtan, fragmin mot blodproppar och alvedon förstås. Förstoppad blev jag också och åt allt man kan tänka sig för att få fart på magen.

Jag förflyttades de sista dagarna av sjukhusvistelsen till Carema rehabcentrum på Saltsjöbadens sjukhus. Då hade jag tillbringat ungefär en månad på sjukhus.

Det var en oerhörd lättnad att få komma hem efter detta och träffa barnen och Mia. Jag fick med mig kryckor och en rullstol och sedan dess har jag klarat mig hemma med stor hjälp av framförallt Mia, men också av Erik och Anna, mamma och pappa och svärmor Marianne. Tusen tack allihopa!!!