Ljusnande framtid

Nu har det gått ungefär en månad efter mobiliseringen. Jag har slutat äta värktabletter och rörelse/belastning gär allt bättre. Jag har börjat cykla, det går precis men är på gränsen. Det ger bra träning för både muskler och leden. Jag simmar ofta och har köpt ett klippkort på Västertorpshallen. Jag kan gå med en krycka på platt mark och hemma har jag till och med börjat halta fram utan kryckor kortare stunder. Jag har börjat jobba på tisdagar och torsdagar med SkolportalN tillsammans med kolleger. Kort sagt ser jag nu äntligen en väg tillbaka.

Snart två veckor efter mobiliseringen

Med hård träning ofta varje dag har jag nästan lyckats bibehålla mina 110 grader från mobiliseringen. Det bästa är att leden är mjukare i extremläget än tidigare. Det kanske finns utrymme för att få ännu bättre rörelseomfång.

Tiden efter mobiliseringen var väldigt jobbig. Först tre dygn i motorkälken på sjukhuset med morfinpump intravenöst, sedan några riktigt jobbiga dygn hemma. Tyvärr blev jag tvungen att börja knapra tradolan igen för att uthärda smärtan och kunna träna så mycket som möjligt trots den.

Nu har det snart gått två veckor sedan mobiliseringen och det känns allt bättre. I morse tog jag min sista tradolan och nu får man väl uthärda abstinens igen. Vi får se. Idag har jag varit och simmat i Västertorpshallen en timme innan träningen vilket var väldigt skönt för benet och leden. Nu håller jag tummarna för att det ska fortsätta åt rätt håll så att jag snart kan gå igen...