Nu såhär när Stockholmstrakten solbadar i den årstid vi aldrig brukar få njuta av, vårvintern, vill jag summera den gångna handikappvintern med några ord. Först och främst ska jag väl fastslå att det har varit en fantastisk vinter för regionen, kanske den bästa på många år. Det jag med mitt sargade ben saknat mest vill jag här göra en kort lista på:
1. Långfärdsskridskoåkning (när man nu läser om glanskisåkning på skärgårdsisarna, vättern och vänern framstår detta som den allra största av vinterns förluster)
2. Längdskidåkning (alla pratar om hr underbara spår vi har haft i närområdet denna vinter)
3. snowboardåkning (vilket rimligen borde ha hamnat på första plats i mitt tycke, men alltför många smällar och alltför långa konvalescentperioder har gjort att jag bävar lika mycket som längtar efter detta)
Sedan har jag förstås saknat att kunna vara ute bara. Promenera, sola och bygga snösoffor för att lapa sol har min dåliga cirkulation och mina nervskador satt stopp för.
Nu när våren närmar sig och benet blir allt bättre med hjälp av idog träning i bassänger, på simhallar, på gymmet och på sjukhuset ska jag dock försöka vända på steken och med förhoppning se fram emot en sommar med segling, sol, bad och fiske och en förhoppningsvis lika fin nästkommande vinter då jag ber till högre makter att jag ska kunna njuta av i alla fall några av de saker jag saknat mest denna vinter.
Jag vill också sända några stora kramar och mycket värme till min underbara familj som stått ut med mig och funnits vid min sida denna långa svåra tid. Hoppas att jag kan ge er all den värme och omtanke som jag fått tillbaka allteftersom att benet blir bättre och livsglädjen återvänder. Jag älskar er av hela mitt hjärta <3 <3 <3
