onsdag 19 oktober 2011
torsdag 19 maj 2011
lördag 5 mars 2011
Summering av vintern
Nu såhär när Stockholmstrakten solbadar i den årstid vi aldrig brukar få njuta av, vårvintern, vill jag summera den gångna handikappvintern med några ord. Först och främst ska jag väl fastslå att det har varit en fantastisk vinter för regionen, kanske den bästa på många år. Det jag med mitt sargade ben saknat mest vill jag här göra en kort lista på:
1. Långfärdsskridskoåkning (när man nu läser om glanskisåkning på skärgårdsisarna, vättern och vänern framstår detta som den allra största av vinterns förluster)
2. Längdskidåkning (alla pratar om hr underbara spår vi har haft i närområdet denna vinter)
3. snowboardåkning (vilket rimligen borde ha hamnat på första plats i mitt tycke, men alltför många smällar och alltför långa konvalescentperioder har gjort att jag bävar lika mycket som längtar efter detta)
Sedan har jag förstås saknat att kunna vara ute bara. Promenera, sola och bygga snösoffor för att lapa sol har min dåliga cirkulation och mina nervskador satt stopp för.
Nu när våren närmar sig och benet blir allt bättre med hjälp av idog träning i bassänger, på simhallar, på gymmet och på sjukhuset ska jag dock försöka vända på steken och med förhoppning se fram emot en sommar med segling, sol, bad och fiske och en förhoppningsvis lika fin nästkommande vinter då jag ber till högre makter att jag ska kunna njuta av i alla fall några av de saker jag saknat mest denna vinter.
Jag vill också sända några stora kramar och mycket värme till min underbara familj som stått ut med mig och funnits vid min sida denna långa svåra tid. Hoppas att jag kan ge er all den värme och omtanke som jag fått tillbaka allteftersom att benet blir bättre och livsglädjen återvänder. Jag älskar er av hela mitt hjärta <3 <3 <3
1. Långfärdsskridskoåkning (när man nu läser om glanskisåkning på skärgårdsisarna, vättern och vänern framstår detta som den allra största av vinterns förluster)
2. Längdskidåkning (alla pratar om hr underbara spår vi har haft i närområdet denna vinter)
3. snowboardåkning (vilket rimligen borde ha hamnat på första plats i mitt tycke, men alltför många smällar och alltför långa konvalescentperioder har gjort att jag bävar lika mycket som längtar efter detta)
Sedan har jag förstås saknat att kunna vara ute bara. Promenera, sola och bygga snösoffor för att lapa sol har min dåliga cirkulation och mina nervskador satt stopp för.
Nu när våren närmar sig och benet blir allt bättre med hjälp av idog träning i bassänger, på simhallar, på gymmet och på sjukhuset ska jag dock försöka vända på steken och med förhoppning se fram emot en sommar med segling, sol, bad och fiske och en förhoppningsvis lika fin nästkommande vinter då jag ber till högre makter att jag ska kunna njuta av i alla fall några av de saker jag saknat mest denna vinter.
Jag vill också sända några stora kramar och mycket värme till min underbara familj som stått ut med mig och funnits vid min sida denna långa svåra tid. Hoppas att jag kan ge er all den värme och omtanke som jag fått tillbaka allteftersom att benet blir bättre och livsglädjen återvänder. Jag älskar er av hela mitt hjärta <3 <3 <3
onsdag 2 februari 2011
Läkarbesök
Idag var jag hos Dr. Magnus Legert, den läkare som basade för operationen av mig. Han tittade och kände lite på benet och visade mig och läkarkandidaten som var där bilder från innan och efter operationen. Han förklarade bra hur de hade försökt lappa ihop delarna och skruva ihop allt med två olika plattor.
Röntgenremissen hade kommit på villovägar så jag fick röntga mig efter besöket i någon form av hightechapparat (luftströmsröntgen tror jag det hette). Senare när jag var åter på jobbet ringde Magnus upp på telefon och berättade att bilderna såg "så bra ut som de skulle kunna göra efter omständigheterna" vilket väl får uppfattas som glädjande. Han uppmuntrade till fortsatt muskelträning och trodde att nervskador, blodcirkulation och smärta skulle bli bättre och bättre under flera års tid.
Jag blev fortsatt sjukskriven på halvtid fram till sommarlovet.
Röntgenremissen hade kommit på villovägar så jag fick röntga mig efter besöket i någon form av hightechapparat (luftströmsröntgen tror jag det hette). Senare när jag var åter på jobbet ringde Magnus upp på telefon och berättade att bilderna såg "så bra ut som de skulle kunna göra efter omständigheterna" vilket väl får uppfattas som glädjande. Han uppmuntrade till fortsatt muskelträning och trodde att nervskador, blodcirkulation och smärta skulle bli bättre och bättre under flera års tid.
Jag blev fortsatt sjukskriven på halvtid fram till sommarlovet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)