Den 5/4 2010 på eftermiddagen skulle jag få lite egen tid i Trotparken. Jag hoppade alldeles för högt och långt i ett av de mindre hoppen nedtill och fick en hemsk plattlandning. Kände direkt att knät var trasigt. Skoter ned till ambulansen som väntade vid Kåvans gästcenter där också Mia och barnen satt och fikade.
På Funäsdalens mottagning konstaterades svårartad fraktur och att skenbenet var av. En liknande skada som jag råkade ut för för sex år sedan alltså. Det blev ambulans till Vemdalen, helikopter till Östersund, ambulans igen till flygfältet (fråga mig inte varför), ambulansflyg till Bromma och ännu en ambulans till Huddinge sjukhus.
Efter en första yttre fixering med hjälp av sex skruvar i benen den 6/4 fick jag vänta ungefär en vecka på operation. Delar skulle bl.a. beställas från Schweiz... Min ortoped heter Magnus Legert och är både trevlig och duktig. De opererade först 4 timmar från sidan av vaden och tog sedan en paus och släppte på blodflödet. Sedan opererade de ovanifrån i 2 timmar till. Jag vaknade efter ungefär 9 timmar i narkos och hade fruktansvärt ont. Jag fick ligga på postOp under övervakning ungefär ett dygn varefter jag skickades upp till avdelning K83.
I början hade jag så ont att jag fick mofindropp som jag själv kunde trycka i mig. Efterhand övergick smärtlindringen i tabletter, oxykontin och oxynorm mot smärtan, fragmin mot blodproppar och alvedon förstås. Förstoppad blev jag också och åt allt man kan tänka sig för att få fart på magen.
Jag förflyttades de sista dagarna av sjukhusvistelsen till Carema rehabcentrum på Saltsjöbadens sjukhus. Då hade jag tillbringat ungefär en månad på sjukhus.
Det var en oerhörd lättnad att få komma hem efter detta och träffa barnen och Mia. Jag fick med mig kryckor och en rullstol och sedan dess har jag klarat mig hemma med stor hjälp av framförallt Mia, men också av Erik och Anna, mamma och pappa och svärmor Marianne. Tusen tack allihopa!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar